Från fideikommiss till backstuga

Från VärmlandsAnor nr 2003:1

Om Paulina Juliana Lidbacks levnadsöde

Jag har nyligen uppmärksammat att C. V. Bromanders artikel rörande släkten Lidback i Hembygdsgillets i Karlstad årsbok 1922-1937 återgavs i VärmlandsAnor 1993:2-3. I detta material anges att en av släktingarna Lidback - Paulina Juliana Lidback - utskrivs från Hammarön till Bohuslän år 1830 och att hennes vidare öden är obekanta (se VärmlandsAnor 1993:2, s. 6). Så förhåller det sig nu inte. Visserligen flyttade Paulina Juliana från Värmland till Bohuslän och från fideikommiss till backstuga. Men hennes öden är inte obekanta. Paulina Juliana var min farmors mormor och efter henne finns en lång rad släktingar på det Lidbackska släktträdet. Hennes livsöde var inte glamoröst men ändå intressant. I denna artikel vill jag komplettera materialet om Lidbackssläkten med Paulina Juliana Lidbacks levnadsöde.

Barndom och ungdom

Paulina Juliana Lidback föddes på Löfnäs i Karlstads landsförsamling den 16 augusti 1806. Hon var dotter till Carte Sigillate Ombudsmannen Paul Gustaf Lidback (1778-1857) och dennes hustru Julie Wallstedt (1778-1823). Den lilla Paulina Juliana döptes dagen efter sin födelse av pastor Branzell i närvaro av inte mindre än sex dopvittnen nämligen: majoren och överadjutanten Per Warberg och dennes hustru fru Katrina Agard Ekman, kamreraren Carl Gustaf Ljungquist, kongliga räntmästaren Johan Råbeck, fru Ulla Margaret Ljungquist, född Stuart och mamsell Anna Lisa Spak.

Paulina Juliana hade vid födelsen två äldre systrar födda 1803 respektive 1804. Exakt en vecka efter Paulina Julianas dop drabbades familjen av en stor sorg då systern Karolina Sofia (1804-1806) avled endast två år gammal. Man kan förstå om den lilla nydöpta Paulina Juliana i den situationen omgavs med extra stor kärlek och omtanke från föräldrarnas sida.

Under sina första tio år bodde Paulina Juliana på Löfnäs tillsammans med sin familj och det tjänstefolk som hörde till faderns hushåll. År 1816 flyttade man till en plats som hette Hammar i Hammarö församling utanför Karlstad. Fadern angavs då vara f.d. länskamrerare. Här drabbades familjen av ytterligare sorger. År 1813 hade en knappt ett år gammal broder till Paulina Juliana avlidit. På Hammar dog också brodern Paul Oskar, 7 år gammal, i januari 1817. Den 21 mars 1823, då fadern firade sin 45-åriga födelsedag, avled Paulina Julianas mor Julie Wallstedt av en leversjukdom. Paulina Juliana var då bara 17 år gammal.

Under perioden 1825-1827 bodde Paulina Juliana i Vänersborg. Hon var där s.k. demoiselle hos handlaren Fredrik Agard. En demoiselle var vid den tiden en slags sällskapsdam åt de kvinnliga medlemmarna i ett s.k. finare hem. Uppenbarligen trivdes Paulina Juliana inte i denna roll för hon återvände hem till Värmlan. Hon fanns till hands när familjen Lidback år 1829 flyttade från Löfnäs till Östra Tydje i Hammarö församling.

Giftermål i Bohuslän

På hösten 1829 gifte fadern om sig med Anna Ulrika Schönbom (1793-1841). Vad Paulina Juliana tyckte om detta vet vi inte. Vad vi däremot vet är att hon några månader senare, i december 1829, lämnade Värmland och denna gång för gott. Hon flyttade då till majorsbostället Ormo i Ytterby församling utanför Kungälv. Där blev hon demoiselle hos majoren L. A. Prytz som inflyttat till Ormo tidigare under året från Karlstad. Uppenbarligen kände Paulina Juliana familjen Prytz från deras vistelse i Karlstad.

Det var på Ormo som hon träffade sin blivande make. Han hette Peter Andreasson och var gårdsrättare på Ormo. Han kom från betydligt enklare förhållanden. Peter föddes den 4 november 1808. Han var alltså två år yngre än Paulina Juliana. Han var son till torparen Andreas Heljesson (1766- ca 1825) och dennes hustru Catarina Larsdotter (1772-1837) från Rödbo församling på Hisingen. Att han fått anställning som gårdsrättare hos majoren och Riddaren L. A. Prytz på Ormo tyder på viss företagsamhet och skicklighet. Lägg till detta att han säkerligen haft ett tilltalande yttre och att han förmodligen var en socialt begåvad ung man. Det var då kanske inte så underligt att han fattade tycke för den vackra societetsdamen Paulina Juliana från Karlstad.

När det stod klart att giftermål skulle ske mellan Peter och Paulina Juliana kontaktades Paulina Julianas far i Karlstad. Man förklarade situationen för honom, dottern var nämligen gravid, och han accepterade äktenskapet men under protest. I en bevarad fullmakt, daterad Karlstad och Östra Thye den 24 februari 1831, skriver "f.d. landskamereraren i Wermeland, P. Andreios Lidback" följande: "Öppen Fullmagt för Innehafvaren att å min vägnar öfvervara och bekräfta lagliga äktenskaps föreningen emellan Gårdsfogden Petter Andersson på Ormo, och min Dotter Paulina Juliana Lidback, hälst jag detta giftermål denna dag funnit mig nödsakad att bevilja."

Äktenskapet ingicks den 4 april 1831. Det innebar också att de nygifta flyttade från Ormo, till Gullöskog i Rödbo, som var Peters födelseplats. Här födde Paulina Juliana den 26 juni 1831 deras första barn, en flicka, som fick namnet Albertina. Hon blev dock bara en månad gammal och dog i juli samma år.

Paulina Julianas situation kan inte ha varit enkel. Hon var uppvuxen i en förnäm miljö. Hon var inte van vid jordbruksarbete. Hon hade aldrig arbetat som piga och hon visste nog inte hur det var att vara fattig. Flyttningen till Gullöskog måste ha inneburit något av en chock för henne. Och inte underlättades situationen av att hon då också förlorade sin förstfödda lilla flicka efter bara en månad.

Bondmora i Skepplanda

Men det fanns ett hopp. Paulina Juliana hade rätt att få ut arvet efter sin mor som avlidit nästan tio år tidigare. Nu behövdes pengarna och hon fick också ut sitt arv. Det använde man till att köpa en gård för. Makarna förvärvade Skår Frälsegård i Skepplanda församling i Älvsborgs län. För denna betalde man 1 033 Riksdaler Banco, kontant och med revers. Hur stort arv som Paulina Juliana fick ut efter modern är inte känt. Däremot finns köpebrevet till gården i Skepplanda bevarat.

Peter blev nu hemmansägare och Paulina Juliana bondmora. Man kan lätt föreställa sig att det inte var helt enkelt. Gården var delvis betald med reverser och ränta och amorteringar skulle erläggas. På sommaren 1833 föddes deras andra barn, sonen Gustaf. Även han dog i späd ålder endast en månad gammal. År 1837 lämnade man Skepplanda och flyttade tillbaka till Rödbo. Det har inte gått att finna någon handling från försäljningen av gården i Skepplanda. Men tydligen slog försöket att bli bonde och hemmansägare inte så väl ut för det unga paret. Till detta kom kanske också att även det tredje barnet, som föddes i Skepplanda, flickan Johanna (1834-1835), dog i späd ålder, tre månader gammal.

Båtsmanstorp i Säve

I Rödbo bosatte sig nu Paulina Juliana och hennes man på en plats som heter Slätten. Här föddes dottern Anna Christina, mor till min farmor Hilma, den 25 juli 1837. Familjen bodde då i en backstuga med en bräcklig änka som inhysehjon. 

Försöket med gården i Skepplanda hade misslyckats. Men nu uppstod en annan möjlighet för maken Peter. Båtsmansroten Espet och Karslhed i Säve blev ledig. Det var roten nr 34 i Bohuslän 2:a båtsmanskompani. Peter Andreasson (Andersson kallas han ibland) blev 1839 utsedd till båtsman med efternamnet Snar. 1840 flyttade familjen därför till båtsmanstorpet vid Karlshed i Säve. Här föddes också barnen Johanna (1843), Albertina (1845) och August (1849).

Nöden i båtsmanstorpet var stor. I brev hem till Värmland, skriver Paulina Juliana under 1850-talet, om den nöd och fattigdom som hon och familjen levde under. Så här skrev hon i ett brev till sin pappa år 1852 (bl.a. återgivet på sidan 172 i Birgitta Eneroths utmärkta bok, "Kavaljeren Farbror Eberhard"); Min högt älskade Fader. "Nu får jag med några rader skriva till min gamla fader och höra huru det nu närvarande tillståndet är hos min goda fader. Gud låt inte pappas tillstånd vara så smått och dåligt som det är för oss nu i tiden. Kära pappa det är så smått och fattigt för oss, så att pappa det aldrig kan tro. Kära pappa här är ingen tillgång för den fattige att få hos någon människa, utan jag tror helt säkert, att vi för hunger i sommar får dö" ..... Alltid Pappas olydiga dotter. Julie

Möjligen blev tillvaron efterhand något bättre för den unga familjen för faktum är att man bodde kvar i soldattorpet i Säve till långt in på 1860-talet. Svärsonen Johan Adolf tog över uppgiften som båtsman efter Peter år 1864. Vi vet också att de då ogifta döttrarna Johanna och Albertina en tid bodde kvar i soldathemmet. Hur länge den f.d. rotebåtsmannen Peter Snar stannade kvar hos mågen på Karlshed är inte känt. I mitten av 1860-talet blev emellertid Peter Snar överförd till det som kallas socknens slut i församlingsboken, dvs. den sida som ofta upptog fattighjonen i församlingen. Han dog av bröstsjuka den 3 mars 1876 i en ålder av 67 år.

Även Paulina Juliana överfördes till socknens slut under 1860-talet. Det innebar förmodligen att hon levde med sin make i deras förfallna torpstuga under de sista åren i Säve. I kyrkoboken anges också att hon "är på försörjning och vistas hos sin svärson Anders Petter Gustafsson i Lundby". Paulina Juliana slutade sitt liv i fattigdom den 11 februari 1880 då hon avled i en ålder av 73 år.

Claes-Olof Olsson

Tillbaka till artikelindex


Värmlands Släktforskarförening
Startsidan