Startsidan
Texten är hämtad från bokverket "Sveriges bebyggelse" 1963 av Sigurd Erixon, med välvilligt tillstånd av hans efterlevande.
Selma Lagerlöf har i Nils Holgerssons underbara resa beskrivit den värmländska naturen som en följd av några bröders plöjningstävlan. De plogfåror, som tillkom på detta sätt, sträcker sig från Vänern i Söder och går mot gränsen till Norge, huvudsakligen i nordlig riktning.
I den plogfåra, som ligger närmast öster om Klarälven, återfinnes Älvsbacka socken i Nyeds härad. Den sträcker sig från sjön Gräsmangens södra del i norr till Östra Örtens nedre del i söder, en sträcka av ca 12 km. De nämnda sjöarna förenas av Östanåsån, som går genom Lersjön, innan den faller ut i Östra Örten.
På ömse sidor om detta sjösystem höjer sig skogklädda åsar. Berggrunden i den södra delen utgöres av hyperit, vilket befrämjar växtligheten. Socknens största bredd är ca 7 km. I nordost ligger den högsta punkten, 297 m över havet. Den mest kända höjden, Torskedsberget, ligger i den sydvästra delen av socknen och är lätt tillgänglig. Från detta 218 m höga berg har man en storslagen utsikt. Östra Örten ter sig härifrån i all sin fägring som en stor opal, inramad av de mörka, skogbevuxna höjderna.
Vid denna del av sjön Örten ligger Älvsbacka hembygdsförenings hembygdsgård. Denna har under de senaste åren blivit reparerad och invigdes år 1961. I den återfinnes vad som i ett lantbrukarhem förekom av möbler och husgeråd från gången tid, allt samlat av socknens folk.
Enligt en gammal sägen bodde i Torskedsberget en jätte, som hette Tor, men denne fann för gott att flytta väster över, då människorna allt mer började tränga in på hans domäner.
Enligt taxeringsuppgifterna har socknen en areal av 5.958,76 ha, varav bolagsmark 3.833,65 ha. Den totala brukade jordarealen utgör 776,2 ha, därav bolagsareal 243,4 ha. Skogsmarken uppges till 4.587,81 ha (bolagsareal 3.147,52 ha). Enligt tillgänglig karta över Nyeds härad är socknens totala areal 7.087,6 ha, därav åker och jord under plog 853,3 ha, skogsmark 5.030,1 ha, sjöar och vattendrag 913,4 ha.
Den brukade jorden är således ej särskilt omfattande. Den återfinnes i huvudsak kring Lersjön och på östra Örtens strandområden. Bolagsmarken är uppdelad på ett flertal småbruk, vilkas arrendatorer delvis ägnar sig åt skogsarbete. Bland de självägda gårdarna är den största Norra Viken med en totalareal av 119 ha. I västra delen av socknen, som gränsar till Västra Örten, ligger hemmanet Mjönäs, som omfattar sammanlagt 100 ha, till största delen skogsareal.
Åkrarna brukas med moderna maskinella hjälpmedel. Detta har varit fallet under en lång följd av år. Alla sädesslag jämte vissa arter av oljeväxter till foder förekommer. Potatisodling bedrives i några fall för avsalu.
Även boskapslösa jordbruk finns i socknen. De största kreatursbesättningarna har arrendegården Östanås och gården Norra Viken.
Produkterna från jordbruken säljes genom Lantmännens Centralförening och mejeriföreningen.
Ur skogen tages givetvis en del timmer, massaved och brännved. Bolagsskogen, som i huvudsak tillhör AB Mölnbacka-Trysil, ger cirka 9.000 kubikmeter per år med följande uppdelning: 5.500 kbm massaved, 2.500 kbm timmer, 400 kbm lövmassa, 400 kbm klenmassa och 300 kbm kastved.
Någon industriell träförädling förekommer ej inom socknen. Transporter sker dels per bil och dels medelst flottning på sjöarna ner till Lustens skiljeställe i Klarälven.
Älvsbacka socken befinnes ha fått en viss befolkning under 1500-talet. På 1580-talet nämnes gårdarna Viken, Berg och Lersjön. Nästa årtionde påträffar man gårdsnamnen Mjönäs, Torsked, Sund och Elofsbacka. Efter den sistnämnda har socknen fått sitt namn. På 1600-talet dyker följande upp: 1604 Örtnäs, 1607 Östanås, 1610 Nästorp, 1611 Stensviken, 1612 Hållsby, 1619 Gräsmangen och Stenåsen, 1626 Högeberg och 1629 Gräsåsen.
Denna socken var lämplig för anläggande av järnbruk på grund av den vattenkraft, som kunde utvinnas av den 34 m höga nivåskillnaden mellan Gräsmangen och Lersjön. Rik tillgång finns på skog till kolning. År 1642 anlades Elfsbacka bruk. Enligt 1644 års relation fanns här då en hytta. Borgmästare Lars Ingmansson erhöll privilegium på en stångjärnshammare. Då borgmästare Gustaf Börjesson år 1656 övertog bruket, fick han privilegium på en andra hammare. År 1686 flyttades hyttan till den plats, som benämndes Svartå hytta vid Svartån, cirka en mil öster om Elfsbacka bruk. Bruket utvecklades ganska fort och var enligt 1695 års taxering ett av de största i Värmland.
År 1781 privilegierades bruket med en plåthammare för 275 skeppunds tillverkning (1 skeppund = 170 kg ) . Detta privilegium ändrades 1796 till att gälla plåtar, spik, knipp-, band- och bultjärn till en vikt av 275 skeppund. Elfsbackaplåten blev välkänd. De främsta plåtsmederna var tyskar. I början av 1800-talet företogs en del ändringar vid bruket. År 1827 övergick det till hovmarskalken C. J. D. U. Croneborg. Under hans ledning gjordes vissa moderniseringar. Plåtsmedjan nedlades 1830. Tillverkningen steg på 1850-talet till 3.000-4.000 skeppund stångjärn årligen. Sedan hovmarskalkens son, kammarherre J. U. W. Croneborg, övertagit ledningen, ändrades och utbyggdes bruket ytterligare. År 1855 slopades tyskhärdarna och infördes lancashirehärdar, 1857 byggdes gjuteri med 3 kupolugnar, 1858 tillkom valsverk och mekanisk verkstad, 1888 anlades en martinugn.
Trots dessa moderniseringar kunde bruket ej följa med i konkurrensen, bl.a. på grund av de svåra fraktförbindelserna. Utfrakten av färdiga järnvaror måste ske på pråmar över sjöarna med upprepade omlastningar vid de många forsarna på vägen ner till Karlstad och Vänern. År 1894 stoppade bruket och därmed började socknens tillbakagång.
Ingen annan industriell rörelse har förekommit i Älvsbacka socken.
Brukspatron Hinrik Kolthoff fick år 1728 tillåtelse att bygga ett kapell med villkor att "moderförsamlingen intet skulle lida". Moderförsamlingen var Nyed. Kapellet kunde invigas 1731. Under kammarherre Henrik von Hofstens tid skänktes hemmanet Lersjön till prästbol år 1759. Här fick då kapellpredikanten sin bostad.
Kyrkobyggnaden, som var av trä, motstod tidens påfrestningar till 1921, men då måste en ombyggnad göras i tegel. Då hovmarskalken Croneborg år 1827 tillträdde bruket, donerade han en summa pengar till en ny kyrka. Fonden hade under tiden vuxit så mycket, att den i det närmaste täckte ombyggnadskostnaderna. Kyrkan återinvigdes 1924. En klockstapel uppfördes 1731 och genomgick 1954 en grundlig reparation. Kammarherre von Hofsten skänkte år 1750 till kyrkan en mässhake, gul till färgen och med utsökta guldbroderier.
Älvsbacka blev självständigt pastorat 1819 och hade då ställningen av konsistoriepastorat av andra klassen.
Sedan 1800-talets början är strax söder om kyrkan en sockenstuga uppförd. Den inrymmer nu socknens bibliotek och användes även för kyrkliga sammankomster, som inte kan hållas i kyrkan. Sockenstugan undergick 1959 en pietetsfull reparation.
Vid 1800-talets mitt började man samlas till enskilda andakter. Enligt anteckningar kom en frikyrklig verksamhet igång år 1861 genom den s.k. nattvardsföreningen. Detta namn behölls till 1887, då det ändrades till Älvsbacka brödraförsamling. Den hade då ett 50-tal medlemmar. Under 1860-talet uppförde man en mindre samlingslokal, vilken år 1890 fick sitt nuvarande skick. För några år sedan ändrades namnet ännu en gång och nu till Älvsbacka missionsförsamling. Den är ansluten till Svenska Missionsförbundet.
När skola inrättades i socknen är svårt att angiva, men troligen var det någon gång på 1860-talet. Som skolhus användes den tidigare nämnda sockenstugan, vilken ganska långt fram i tiden tjänstgjorde som huvudskola. År 1878 uppfördes Skallåsens skola. Den lärare som undervisade i denna skola måste även upprätthålla undervisningen i Stenhagens skola i Torsked, som ligger på andra sidan sjön Örten. Undervisningen uppdelades så att den växlade veckovis mellan nämnda skolor.
Föreningsverksamheten i socknen har allt mer övertagits av storkommunen. En del kyrkliga föreningar är gemensamma med Nyed. Den kyrkliga syföreningen arbetar dock enbart inom Älvsbacka socken. De politiska och fackliga sammanslutningarna är de sedvanliga. Här är det inte fråga om numerärt stora föreningar.
Logen Heijkenskiöld av IOGT bildades i maj 1883 och har alltsedan dess varit den livligast verksamma föreningen i socknen. Den har f. n. 49 medlemmar. År 1932 färdigbyggdes och invigdes ett ordenshus. Den under åren vikande befolkningstätheten har även satt sina spår. Verksamheten är inte lika livlig som tidigare. Här liksom inom hela föreningslivet är allt vikande.
Folket i socknen är kanske inte särdeles kyrksamt men har dock den uppfattningen, att prästen bör bibehållas. Det är av den största vikt att kyrkan ej skall behöva mista sin fasta tjänare.
Numera går länsväg 240 genom socknen. Den har blivit belagd med oljegrus. Sommarstugeverksamheten har ökat under de senaste åren.