Kilshammar

(1 fr). - Kölishammar 1540, Kiiliis- 1542, Kyllisz- 1543, K˙lliss- 1548, Kilishammer 1568, K˙lz Hammar 1633, Kihlz H. 1724, K˙lsshammar 1686, Kilshammar 1848 jb. - Killishamar 1546 tl, K˙lleshammar 1556 tl, Kilshamar 1610 sl, K˙lsshammar 1645 db. ~ Ä. jbr frälsehmn 1 mtl. Saknas jb 1573-80; enligt anteckning jb 1572 lagt under "bruket" (d. v. s. Bro kronobruk, se Bro) F. led. synes möjligen urspr. vara ett kollektivt ord *köle n., besläktat med sv. dial. köl 'sumpig äng', vilket ingår i många naturnamn i Älvdals hd, och s. led. ordet hammar 'klippa'. Det egentliga stadsområdet var ursprungligen och är delvis ännu en sumpmark; Kilshammar torde ha varit beläget väster om staden vid Varnumsviken, där en bergknalle kallad Kilshammaren från själva staden ännu för 30 år sedan sågs höja sig bakom sank mark (meddelande av adj. A. E. Löf).


Källa: Sveriges ortnamn - Ortnamnen i Värmlands län.


Värmlands Släktforskarförening
Startsidan